Jag har alltid haft svårt med att hålla vikten i styr. Problemet tog ordentlig fart när jag flyttade hemifrån 1998 för att studera.

Jag gick upp över 20 kg på lite mer än ett halvt år. Sedan kom jag till insikt och lyckades gå ner flyttnings kilon. Vikten hölls ganska stabil i några år.  I juni 2002 flyttade jag till England men lyckades hålla vikten trots flytt och graviditet. När jag fått min dotter i augusti 2003 började jag över äta igen och gick upp 18 kg under ett halvår. Denna gång vände jag mig till vikväktarna och gick ner 22 kg.

Jag flyttade hem till Finland igen och lyckades hålla vikten fram till mars 2009. Jag fick min pojke i december 2008 och hemmalivet i kombination med mycket stress gjorde att jag över åt värre än någonsin tidigare. Bröd med mycket smör var det jag ät mest av. Pojken sov mycket dåligt om nätterna. Då började jag också äta på nätterna. Jag blev medveten om hur mycket jag ökat i vikt redan hösten 2009 men denna gång lyckades jag bara med kortare bantnings knyckar. Gick ner ungefär 5 kg och sedan upp ganska snabbt igen.

Eftersom jag var ensamstående med barnen och arbetslös hade jag det svårt ekonomiskt, vilket ökade stressen ytterligare. Situationen kändes helt hopplös, funderade kring min över vikt dagligen men fortsatte ändå att äta för mycket, jag klarade helt enkelt inte av att sluta.

I augusti 2010 fick jag jobb och började jag inse att jag inte kan fortsätta med tröstätandet, började känna av övervikten och lida av den. I december provade jag på måltidsersättning och tyckte att det gav en otroligt befriande känsla. När min kollega började med Cambridge i januari v. 2 2011 tvekade jag inte. Jag frågade vilken coach hon gick till och började gå till Ulrika v. 3 i januari.

Nu 20 veckor senare har jag gått ner 34 kg och vissa känner inte ens igen mig. Det skulle inte ha lyckats utan Ulrika. Hon orkade så fint med min klagan över hungerkänslor i början. Det känns fint att kunna handla kläder på ”vanliga” sidan igen. Kläderna för storvuxna är oftast designade för kortare människor så det har varit svårt att hitta kläder som verkligen sitter.

Jag och Cecilia gick på steg 1 ganska länge. Det kändes befriande att inte behöva tänka på mat och programmet satte stop för mitt kvälls- och nattätande. Jag har nått mitt delmål men hoppas att kunna gå ner 10 kg till, viktnedgången har saktat ner sedan jag börjat äta vanlig mat så det kommer nog att ta sin tid före jag är klar.

Cambridge Viktprogram har hjälpt mig att få kontroll över mitt ät beteende. Jag känner mig väldigt trygg med min coach Ulrika och det känns bra att ha någon att prata med. Programmet innebär en stor livsomställning och jag har varit ganska orolig. Mest rädd är jag för att gå upp igen för jag vill inte komma in i över ätandet igen och alla skuld känslor det ger.

Jag är stolt över att jag lyckats vända om och överge en livsstil som var ganska deprimerande.
Tack vare programmet känner jag mig mer redo att anta de utmaningar som (småbarns)föräldraskapet samt läraryrket bjuder på.