I december 2009 hade jag redan släppt tanken på bantning. Hela mitt liv har jag varit överviktig och provat på alla möjliga dieter, men utan permanenta resultat. Runt jul såg min man en annons om Cambridge infotillfälle i en tidning. Jag tänkte ge den en chans och gick dit. Ger man inget får man inget heller. Jag blev rätt ivrig på infon och undrade om detta var lösningen för mig. Jag försökte att dämpa min iver lite och ta det med ro, för jag var ju också rädd för att misslyckas.

Jag kom igång fantastisk bra och minskade i vikt i en jämn fart. Varje mätning och grupptillfälle växte min motivation allt mer samtidigt som viljan att stoppa i sig mat och godsaker krympte. I början hade jag nog förstås sug efter det ena och det andra. Den snabba viktminskningen och framför allt de synliga resultaten fick min självbehärskning att bli starkare. Det bästa var att jag började tro på min egen förmåga att ändras. Efter några veckor började jag motionera regelbundet. Det är nu en vana jag inte kommer att lämna till något pris i världen. Den härliga känsla man får av motion ersätter galant illamåendet efter frosserier.

Det bästa med hela processen är att min attityd ändrat obemärkt. Förut, när magen kurrade till en gång, tänkta jag att jag måste få mat direkt. Numera tänker jag: ”Var är min vattenflaska?” Jag har ändrat hela synsättet mot kost och motion. Nu kan jag njuta av smaken av maten mera än mängden. Jag känner en stark vilja att röra på mig regelbundet, annars blir jag hängig och orkeslös. Jag kände först en oro för att återgå till ”normalt” liv. Jag trodde först inte på min kapacitet att ändra mina vanor. Att se ändringen vecka för vecka gav mig dock tron på mig själv.

Just nu har jag 22 veckor på programmet bakom mig. Min vikt har minskat 42,7 kg. Ganska otroligt... Jag har ändrats helt både på utsidan och på insidan. En av mina arbetskompisar sade en dag: ”Du har ju alldeles en glöd runt dig!” Det får jag tacka Cambridge programmet och speciellt mina underbara coacher för. Clasu och Merja har gjort ett superbt arbete med att pusha och mana på hela gruppen. Jag kommer nog aldrig att glömma vår gemensamma tid. Gruppen har motiverat och inspirerat, fått mina magmuskler ömma av allt skratt och gett mig vänner för livet.